Los Angeles, del 1

Hej,
Jag antar att ni sitter som på nålar och undrar hur jag har det och vad som händer här i Los Angeles. Lugn, jag ska berätta...

Det känns som att jag landade bara för några dagar sedan så jag har inte riktigt hört av mig till Sverige ännu. Som ni kan läsa i min blogg, som jag har fått i present av Kristina, så landade jag klockan fem fredagen den 1 juli (det är allt som står i bloggen än så länge, men den ska uppdateras). Sedan dess har jag mest jobbat och turistat och hängt med de få människorna jag känner här och med Johan Koch som var här på blixtvisit i helgen.

Los Angeles är en mycket underlig stad. Jag förstår inte riktigt vilka som väljer att bo här. Det känns lite som att världens största samling av "de tuffa i högstadiet" finns här - de som är väldigt häftiga för att de är snygga eller har stora bilar (motsv. epa-traktor eller trimmad moppe i högstadiet), men inte riktigt har koll på läget. Så medan de visar upp sig och sina prylar och beundrar varandra och varandras prylar, så förfaller staden sakta men säkert för ingen orkar ta hand om städning, matlagning och andra tråkiga saker.

Exempel 1: Venice
Venice är där jag bor. Det ligger vid stranden och det är visst här som de spelar in Baywatch och den där serien om cyklande poliser i LA om jag har förstått det rätt. Det skulle kunna ha en otrolig potential, för det är en väldigt lång och fin strand med en lång och fin strandpromenad och tydligen finns det många konstnärer här i krokarna. Men det är den där högstadiementaliteten som gör att de inte riktigt når hela vägen fram. Nu är Venice en blandning av det värsta från två världar - de flummiga hippiesarna och de tuffa gymkillarna. (Glöm Bush och Bin Ladin - flummiga hippiesar och tuffa gymkillar är de absolut värsta extremerna som finns.)

De flummiga hippiesarna verkar tycka att hemlöshet är något av ett ideal, vilket resulterar i att de mer än gärna äter mat ur soporna fastän de skulle ha råd att köpa mat, de går omkring barfota i aldrig tvättade kläder fastän deras mammor säkert skulle ställa upp både att tvätta kläder och köpa skor. Plus att de såklart spelar gitarr, ler fånigt och röker på så mycket så att man kan bli hög bara av att ta en promenad längs stranden.

De tuffa gymkillarna går på Muscle Beach-gymmet - ett utomhusgym där man tränar till allmän beskådan. Där står de bitiga gymkillarna och plockar äpplen (ni vet när man sträcker armarna upp i luften och plockar låtsasäpplen) och rättar till sina bälten. Musklerna kommer definitivt inte från träning, de är snarare ett resultat av steroider och silikon. Alternativt cyklar man längs stranden och ser väldigt hård ut för att man tycker att det är tufft att som fullvuxen man att sitta i en för stor trehjuling som man vevar fram med händerna istället för, som på en normal cykel, trampar med fötterna.

Exempel 2: Holllywood
Det är här de tuffa i högstadiet verkligen kommer till sin rätt. De är snygga och de jobbar i Hollywood. Det räcker. Sedan att Hollywood ser ut som ett stökigt tonårsrum och inte har något att erbjuda spelar inte så stor roll. Medan världen utanför pågår för fullt nöjer sig Hollywoodmänniskan med att den befinner sig just i Hollywood, jobbar i filmindustrin (läs kör ut mat till inspelningsplatser/säljer godis på biografen/rullar ut röda mattor) och ser rätt mycket kändisar (av de kändisspottingexemplen jag har hört hittills har jag inte känt igen ett enda namn, möjligen något ansikte). De har också det här desperata behovet av att tillhöra det tuffa gänget och tar i så mycket så att de nästan spricker. "Christina Aguilera är SÅ kort på riktigt och SÅ himla fult sminkad!" och "jag har en kompis som jobbar ganska nära Britney och alltså vet du varför hon startade den där TV-showen? Hon hade inga kompisar! Hon gjorde en show så att hon kunde få prata med någon - även om det bara var en kamera, så desperat var hon!" (faktiskt helt riktiga citat som jag har snappat upp).

Nu har jag inte ens börjat berätta om vad jag gör. Jag formger informationsmaterial och gör research om globalisering i klädindustrin för Sweatshop Watch, www.sweatshopwatch.org. Det är fantastiskt intressant. Återkommer med chockerande siffror och exempel på illa behandlade klädarbetare, men nu ska ni få återgå till ert arbete.

Kramar från Sofia

PS. För er som kanske vill hälsa på, slutet av augusti passar bra. Det skulle vara jättekul om ni kommer! (Joel, jag vet exakt var jag ska utföra manusuppdraget, vi går dit om du kommer.) Jag funderar på att möjligen stanna lite längre om jag har råd så då kanske det går bra i början av september också.